Klädpaketens mecka

Facebooks köp och säljsidor svämmar över av klädpaket som säljs, oftast ganska billigt. Under en period var jag hopplös på att "fynda" dem. Säckar och lådor, ikeakassar och väskor fyllda med kläder.

Det mesta la jag in i garderoben även om det inte riktigt var min stil och försvarade det med att det kunde vara kul att hitta nåt udda i garderoben, att det var en chans att byta stil. Så länge det bara var rätt storlek (eller nästan rätt iaf) så behöll jag det.

Och var nöjd.

Jag fick ju allt mellan 20-50 nya plagg varje gång jag "fyndade". Och jag räknade inte det jag la ut utan det jag "sparade".

Fast nu vet vi ju alla innerst inne att det inte är så det funkar.

Så garderoben blev full och sen överfull. Och ändå hade jag absolut ingenting att ta på mig. Jag ställde mig hellre och grävde i tvätthögen och tvättade några plagg än att använda dem i den stökiga (men välfyllda) garderoben.

När jag sen fick ett smärre utbrott och började rensa insåg jag hur mycket som fanns där inne som jag absolut inte använde eller ens ville använda. Detta till trots har jag vid varje rensning fastnat i tänket "kan vara bra att ha lvar" och har sparat och sparat på kläder som jag aldrig kommer att använda.

Summan av kardemumman blir i slutändan alltså att förutom att jag slösat pengar på de här omödiga köpen så har jag också dragit på mig utrymmesproblem och en hel massa extra arbete med att sortera in och ut. Fylla och tömma osv. Till ingen nytta alls eftersom det mesta nu är sålt eller bortskänkt.

När jag däremot köpte ETT par lite dyrare byxor som jag gärna ville ha blev de genast ett mycket välanvänt plagg.

Jag börjar lära mig min läxa här. Det är bättre att köpa något jag verkligen vill ha och betala lite dyrare för det än att köpa slumpmässiga men billiga klädpaket. Nu återstår den där sista utrensningen innan jag börjar arbeta in mitt nya tänk. :)

Rensandets baksida.

Jag har varit jätteduktig på att rensa bland alla mina saker hela vintern. Även i skolådan. Jopp. Ut med alla gamla nötta skor, ut med allt som satt dåligt, ut med allt med klack eftersom jag inte klarar av att gå i dem. Ja ut med det mesta.

Sååååå..... det blev plötsligt ett litet problem.

Våren är här, fötterna vill ha lite frihet och slippa packas ner i vintervarma skor och då blev det ju dags att gräva fram sommardojjerna. OM jag nu haft något att ta fram vill säga. Men nä då, det enda som fanns kvar var ett par strandsandaler. Jag vet också att jag har ett par ballerinor nånstans, eller tror att jag vet i alla fall för än lyser de med sin frånvaro.

Så vad göra?

Köpa skor såklart. Hur det nu än är så är det varken skönt eller tjusigt att springa omkring barfota en hel sommar. Fortsättningsvis kommer då valet: ett par nya skor eller flera par billiga?

Jag är ju trots allt kvinna och vill variera mig lite så det senare alternativet lät vettigt för mig. Nu har jag två par tygskor, ett par "finare" sandaler och ett par nya ballerinor inköpta för den ofantligt höga kostnaden av -håll i er nu - 140 kr!

Och nej det är inte gamla sunkiga skor. Det är nya fina skor med prislappar osv kvar. Köpta via facebooks köp & säljsidor och på second hand. Det gynnar mig med en iver att dra ner på kostnader och det gynnar säljaren som får en slant. Och miljön också för den sakens skull. :)

Ha en bra dag och fynda på!

Billigt blir dyrt

Den här rensningen hemma har lärt mig en hel del om mig själv. Man kan väl säga att jag kommit fram till en hel del självinsikter. Som det här med filtar och plädar.

När jag rensade gardin/textilskåpet åkte det ut en hel massa otäcka, tunna och ja rentutav fula fleecefiltar. Jag provade inte ens att sälja dem. De åkte raka vägen till soptippen.

Vad har jag lärt mig av det då?

Förutom att jag ogillar fleecefiltar alltså. Jo att det blir dyrt att köpa billigt! För helt ärligt så är det ju det som är lockelsen med dem. Du kan gå in på Rusta, Dollarstore Ö&B eller Ikea (vilken butik som helst som säljer prisvänligare inredning) och snappa åt dig en fleecefilt i säsongens modefärg för en tia. Men hur länge är de fina? Och är de sköna?

För egen del har jag konstaterat att de får vara hur billiga som helst, men jag kommer inte att köpa dem någon mer gång.

Dels då för att jag tycker att de i regel är rätt fula, men också för att vi tillåter hundarna att ligga i soffan med oss och även hundar tycker att det är skönt att bädda ner sig i/under en filt. Vilket innebär att våra plädar tvättas och tumlas väldigt ofta. Då är det bättre att satsa lite mer pengar på att köpa filtar av god kvalitet som tål lite (läs mycket) slitage och som jag dessutom tycker är snygga att se på.

Ändå kommer jag igår på mig själv med att stå och fingra på några fleecefiltar i vårens pastelliga färger och tänka "ja men de är ju billiga iaf". Men nej! Jag köpte dem inte. Och kommer inte att göra det heller.

För jag vet ju vis av erfarenhet att de kommet att tryckas in i ett skåp och ta plats medan jag trånar efter en snygg lite dyrare pläd och till slut också köper den. Och då blev ju den där billiga filten plötsligt bara en onödig utgift....

Inte för att skryta MEN...

...jag har faktiskt bara tre väskor och en skinnryggsäck kvar nu.

Efter att ha sålt, gett bort och kasserat väskor på löpande band (hur gick det till när de blev så många???) så har jag till slut begränsat mig till de väskor jag mer eller mindre alltid använder. Men till olika saker och vid olika tillfällen.

Och inte nog med det, jag har heller inte köpt någon ny väska sen jag påbörjade mitt köpstopp/utrensningen. Jag som har haft väskmani i hela mitt liv har detoxat mig själv rejält. Och jag har som mål att inte köpa en enda ny väska under det här  året.

För att vara helt ärlig här - det där med att inte skryta var bara skitsnack. ;) Jag är väldigt nöjd både med att jag skalat ner antalet väskor till ett rimligt antal och att jag inte har köpt en enda ny (eller begagnad) väska på flera månader. Och jag skryter gärna med det så futtigt som det må vara, för det är stort för mig!

Gick ut och vände...

Ja, jag gick ut i ett av förråden, öppnade dörren, kikade in,  stängde dörren, vände och gick in igen.

Det är ett alldeles för stort projekt för att ta itu med nu. Jag får snällt lov att invänta sommaren när det är barmark och varmt ute så att jag kan släpa ut allt där inne på gräsmattan. Och sen sortera det i olika högar, en för behålla, en för slänga,  en för sälja och en till soptippen.

Och fram till dess får jag funderara lite på saker och ting.  T ex på OM jag ska sälja lite möbler eller inte. Småsaker har jag inga problem med att göra mig av med, men när det kommer till möbler blir det genast svårare.

Därute står bland annat en skinnfåtölj från Ikea, en stor röd fotpall i skinn, två fina små sängbord i teak, några bord,  massa stolar, tältsängar och en toalettinredning. Och det är bara vad som möter en vid första anblicken.

Som ni förstår är en rejäl utrensning precis vad som behövs! Och kanske, men bara kanske,  har jag kommit över min motvilja att sälja möbler lagom till sommaren. :)

Köplust minimerad!

En mycket positiv bieffekt av mitt köpstopp och min store rensning hemma är att jag inte längre har lust att shoppa bara för shoppandets skull. Och att jag inte släpar hem en massa "fynd". Prydnadssaker har jag i stort sett slutat att ens titta på, jag vet ju var de hamnar - intryckta i ett skåp och snart på en köp & säljsida nära dig. ;)

Köpstoppet i sig har jag inte längre som ett "tvång". Det behövs inte längre eftersom jag numera frivilligt avstår från att köpa prylar.

Ett tips till er där ute är faktiskt att INNAN ni köper nåt fundera på var den ska stå, vad du behöver plocka bort för att få plats med den, OM saken verkligen passar in färg- och stilmässigt osv. Ni kommer att upptäcka att när man börjar filtrera så är det så mycket lättare att avstå från att köpa saken/sakerna.

Jag hänger fortfarande på stadens secondhandbutiker (framförallt med min far - det är som våran "far och dotter grej". Men jag köper inte speciellt mycket grejer. Faktiskt nästan ingenting alls, absolut inga prydnadsgrejer eller väskor i alla fall.

Det här med att rensa skåp, lådor, garderober osv är rätt besk medicin. Dyrköpt sådan. Men nyttig. Jag hoppas att den sura eftersmaken sitter i länge så att lusten att köpa på mig massa pryttlar håller i sig länge, länge, länge!

Varför?

Varför har jag så många lampor? Jag hittar dem undanstuvade lite här och där, med eller utan skärmar. Vissa är inte använda på flera år, andra visste jag nog inte ens att jag hade. Undrar hur det gick till?

Och varför i allsindar har jag så många ljuslyktor i varierande storlek? De jäklarna ploppar upp överallt! Speciellt de där små ljuskopparna från Ikea som jag verkar ha i regnbågens alla färger. Nä ut med dem bara - de ska inte ligga här och ta plats och dra åt sig energi på fel sätt!

För att inte tala om stenarna! Ni vet de där släta, fina, ljusa dekorationsstenarna? När blev jag så besatt av dem att jag behöver flera små påsar av dem? Nåja - de kan jag nog i alla fall hitta nån plats för i trädgården till sommaren.

Så var det det här med tidningarna... Varför, varför, varför har jag en miljon tidningar undanstoppade både här och där? Förmodligen för att där fanns EN inspirerande bild som jag inte ens vet vilken det var nåt år senare. Nä ut med skiten! (Tur att återvinningen är nära)

Väskorna som var min stora svaghet har jag begränsat ner till tre i antalet. Men återigen kommer varför-frågan. Varför hade jag från första början köpt på mig typ 20-30 stycken?

Och så nästa varför... Varför har jag samlat och sparat på sängkläder, handdukar och badlakan som är så slitna, urtvättade och fula så att jag vägrar att ha den framme? Ibland måste det ju ändå vara befogat att bara kasta ut nåt och köpa hem fräscha, fina set som används, istället för att ha en fin uppsättning när man väntar gäster och en hel massa handdukar/badlakan som får en att vilja blunda när man går in på toan.

Mitt sista varför för dagen är följande:

Varför i hela fridens dar har jag köpt en ciljon halsband och armband när det i princip bara är ringar jag använder?!!?

När man skrapar på ytan...

...skymtar man någonting annat där under.

Under min "rensa-bort-allt-jag-inte-använder-orgie" har jag nog iofs inte bara skrapat på ytan utan grävt djupt under den. Vad som har hänt är att ju mer saker jag lyft bort, sålt, kört till återvinningen och soptippen desto tydligare har det blivit vad jag verkligen gillar.

Nästan alla 50- och 60-talsprylar har blivit kvar och fått en mera framträdande roll i mitt hem. Gamla saker från mina föräldrar och min mans föräldrar har fått kliva fram i rampljuset medan mycket modernt har fått hitta nya hem.

Under allt klutter och alla saker jag samlat på mig men inte lyckats få ihop till en enhetlig stil har pärlorna gömt sig och nu när de samsas har hemmet plötsligt börjat hitta stilen.

Jag är absolut inte minimalist när det gäller hemmet, men det är ganska skönt att inte ha så mycket grejer och istället låta var sak tala för sig själv.

Med detta sagt tänker jag fortsätta plundringståget här hemma idag. :)

Sälj, sälj, sälj!

Jag har kommit på mig själv med att gå omkring och snegla på saker och ting här hemma och undra om de går att sälja och vad jag skulle få för dem. Jag till och med drömmer om att sälja saker.

Och jag har börjat göra listor på saker jag vill sälja och saker jag kanske kan tänka mig att sälja (vilket blir ungefär allt till rätt kurs) *LOL*

Listan på saker jag vill och behöver köpa den krymper däremot. Jag börjar att tro att min man är rädd för att komma hem till ett helt tomt hus endera dan. Haha.

Sanningen o säga så får jag väl erkänna att han kan ha lite rätt där. Jag tycker nämligen om att göra mig av med saker!

Positiv inverkan

En av de mycket stora fördelarna med hela mitt projekt som ändrade fokus ganska snabbt är att ju mer saker jag gjort mig av med, tagit till soptippen,gett bort och sålt desto mindre saker kommer in i hemmet!

Efter bara några veckor (med rensning och röjning) har jag insett att jag börjat titta på saker och tänka behöver jag den/det? Var ska den stå? Vad behöver jag släpa ut för att få plats med den? Vad tillför den här grejen mitt hem? Osv.

Jag har kommit över den första shoppingabstinensen och det känns skönt. Jag köper fortfarande saker, en påsklilja igår t ex men med måtta. Jag tänker först och köper sen, eller snarare - jag tänker först och avstår sen från att köpa. Och det känns bra. Jag gillar läget. Jag skulle till och med kunna tänka mig att leva ännu enklare med ännu mindre saker.

När jag väl började tänka igenom mina köpvanor och behov av saker insåg jag helt enkelt att jag behöver mindre grejer, inte mer. Och kanske framförallt att sakerna jag köper ska vara sånt jag verkligen VILL ha, har behov av, har plats för och som gör mig glad och nöjd.

Nu tror jag att jag ska göra en djupdykning bland mina skor. De jag inte använder eller har använt på ett år eller så behöver ju knappast ta plats i garderoben - eller hur?

Seeking simplicity

http://www.apartmenttherapy.com/seeking-simplicity-how-to-start-living-a-more-minimal-lifestyle-210936

När jag läste ovanstående artikel kändes det bara så rätt. Det som började med ett "simpelt " köpstopp för att spara lite pengar har utvecklat sig till något helt annat.

Ju mer jag har rensat ut och sålt desto mindre lust har jag fått att köpa nya saker. Det är snarare tvärtom,  ju mer utrymme och frihet jag får desto mer vill jag ha. Lusten att köpa saker är liten jämfört med viljan att sälja av grejer och skapa mer plats.

Inte nog med det, det där köpstoppet har dessutom lett till en allt större vilja att återbruka, att använda de saker jag redan har och att göra mig av med överflödet. Med detta har även miljötänket börjat gro och det måste ju vara positivt, eller hur?

Jag kan till och med ibland känna att det skulle vara skönt att böra ut ALLT i hemmet och sedan bara ta in det vi verkligen vill ha och behöver igen. Jag menar - 5 stekspadar? En hel uppsättning "extra " bestick? Udda koppar och fat som aldrig används?

Ni fattar vad jag menar. Varför inte sälja det istället?

En in - två ut

Denna flyttade in till mig häromdan. Köpt begagnad för ett mycket bra pris. Jag har länge velat ha en och när det gäller min träning har jag inga betänkligheter emot att köpa en ny maskin. Vis av erfarenhet vet jag att den kommer att utnyttjas till fullo och det är ju bara bra!

Dock så försöker jag ju hålla mig till principen en in och en ut, så inköpet av denna innebär ju att nåt ska ut också. I detta fall min gamla trotjänare. Roddmaskinen av äldre modell är såld. Dessutom passade jag på att sälja mitt hemmagym eftersom jag har gått över mer och mer till att använda mig av hantlar och vikter när jag tränar för att det ger mig mera variation och frihet. (Man lär sig med tiden... *s*

Så nu blev det en in och två ut. Jag har förvisso köpt en ny träningsmaskin, men eftersom två stycken flyttade har jag även mera plats över. Och det är verkligen positivt! 

Nej, nej, nej!

Köp nu, nu, nu. Jag vill. Men nej, nej, nej! 

(Ibland är det så svårt att stå emot så ni anar inte, MEN jag har INTE köpt några nya, dyra, glossiga magasin sen jag bestämde mig för att avstå. Inte ett enda! )

Shabby chic

Idag plockar jag ihop, lägger undan, stoppar in i skåp och städar i röran som uppstått när jag rensat ut allt och inget.

Alla saker jag bestämt mig för att inte ha kvar har jag annonserat ut på diverse köp och säljsidor. Mycket har jag blivit av med, men långt ifrån allt. Och det är främst sakerna som blev kvar som jag tar hand om nu. De kommer jag att köra till nån av stadens återvinningscentraler så att någon kan göra ett impulsköp där och släpa hem dem till sig istället för att de ska samlas på hög i mitt hem.

Det märkliga är att jag tror, nä jag är helt övertygad om att ifall jag målade sakerna - framförallt möblerna - lite lagom slarvigt och sen putsade och filade och kanske hamrade lite på dem skulle de sälja som smör i småland.

Jag sålde nämligen en pinnstol av nåt märke som tydligen var lite märkvärdigt för några veckor sedan. Jag fick 450 kronor för den. Den var helt i original, vackert naturligt nött men i övrigt i toppskick. En exakt likadan pinnstol, vitmålad, slipad och så där "lagom misshandlad" såldes samma vecka för 900 kr. Det tycker jag är bevis nog för min teori om att shabby chic säljer

Så om jag tog mina fina furustolar som ingen ville köpa och målar dem som nedan, sätter dit en gammal jutesäck som stolsdyna och misshandlar dem lite grann antar jag att de skulle bli sålda på nolltid.

Jag hyser en misstanke om att ovanstående koncept gäller allt som är i furu eller andra omålade träslag. Mitt problem är då att:

a) Jag vill inte läga ner tid och hårt arbete på något som jag ändå inte tänker behålla.

b) Jag är en urusel shabby chicare. När jag målar och fixar nåt är det perfektion som gäller. Att först måla och sen köra shabby chic tricket går bara inte ihop för mig.

c) Jag tycker oftast att möblerna, speciellt om det är gamla ärvda möbler, är så vackra i sig så att det känns som ett helgerån att måla dem vita och få dem att se slitna ut.

Med andra ord så tänker jag köra grejerna till nån secondhandbutik och så får nån annan köpa dem där och släpa hem dem och fixa efter bästa förmåga.

Själv tar jag nog en liten paus i rensandet nu och väntar på att det ska bli sommar, värme och barmark så att jag får börja tömma förråden också.

Ha en trevlig dag i solen! 

Stop holding on

Hittade denna artikel på internet. Och den är lite grann som pricken över i. Det är så jag känner nu när jag rensar för fullt.  Som att jag kapar bojjor som binder mig fast, som att jag skapar mer rymd och frihet för mig själv.

Inte en enda av alla saker jag sålt har jag saknat. Inte en enda! Jag känner bara tillfredsställelse. Frihet om man så vill. Som att jag blir lite lättare för var sak som lämnar hemmet. Jag kommer att fortsätta med den här rensningen - det är bara det att när det gäller de större sakerna, möblerna, måste min man också få ha ett ord med i spelet och därför är det lite stiljte just nu...

Nystart?

Vissa dagar kan jag vakna, kliva upp och bara vara så himla less på mitt eget hem!

Plötsligt känns ingenting rätt. Jag vill bara kasta ut allt och börja om från början. Och jag menar verkligen från början. Jag vill lägga in de där golven vi pratat om ända sen vi köpte huset. Jag vill tapetsera om överallt. Byta ut kakel och bänkskivor i köket. Lämna in allt som är löstagbart på omlackering. Kanske riva lite väggar, bygga en ny bro, fixa den där drömaltanen - den som vi tänkt göra i flera år.

Kasta ut varenda möbel i huset och vara ytterst kräsen när de ska bäras in igen. Skapa ett hem i en sammanhållen stil, inte 14 olika stilar, göra sig av med pryttlar och prylar. Bli minimalist. Asketisk.

Möblera om. Byta plats. Flytta sovrummet. Bära ut allt ur biblioteket och ställa in nån annanstans. Minska antalet möbler och saker som står överallt.

Och det är de här dagarna som utgör en verklig utmaning!

Det är såna här dagar jag verkligen inte ska släppas lös på en shoppingrunda,  som jag absolut inte ska scanna köp & säljsidor på FB, som jag inte ska läsa glossiga inredningsmagasin eller se på inrednings-tv.

För gud hjälpe mig - det är de här dagarna jag skulle kunna gå loss på Ikea och komma hem med en hel släpvagn med möbler att montera ihop! Och det är de här dagarna jag skulle kunna få för mig att annonsera ut... ja typ allt i mitt hem.

Nu måste jag hitta på nåt annat idag. Typ träna tills jag stupar av utmattning eller nåt sånt. ;)

Ha en bra dag hörni!

Den överfyllda garderobens mysterium...

Jag vet precis hur det gick till när min garderob svämmade över av plagg jag inte använder, som är lite för tight, lite för stort och inte riktigt min stil.

Det är inte de enstaka plaggen jag köper, de nya kläderna som är planerade inköp. Jag köper inte speciellt mycket nya kläder och när jag gör det provar jag alltid kläderna. Och är minst sagt petig med hur de sitter och ser ut. De köpen är oftast bra köp, kläder som hänger med i flera år (eller tills de är helt utslitna).

Det är de där fynden. Kläderna som skänks bort eller säljs billigt i både kartonger och säckar. Där har jag varit snabb som sjutton och slagit till. Och så reorna med tokbilliga kläder, ni vet halva priset på halva priset osv. De där gångerna när det är så tjockt med folk att man inte ids prova kläderna.  Det är då det händer - det är då plaggen trycks in i garderoben  (efter tvätt såklart om det är begagnat) och det är då de aldrig används.

Summan av kardemumman - att köpa billigt kan ibland bli att köpa dyrt. Så nu är det läge att sluta med de där "fynden". Inte ens när det står bortskänkes tänker jag slå till. Det blir bara rörigt, jag måste rensa i kaoset och till slut ge bort kläderna.

Hädanefter är det planerade köp, provade kläder och det som är min stil som gäller! Punkt och slut!

En sak in, en sak ut.

Alltså - ju mer jag funderar kring det här med köpstoppet destu mer inser jag att det inte bara handlar om att spara pengar. Det handlar om så mycket mera för mig. Jag har insett att det i grund och botten kanske inte alls handlar om ekonomin även om det var tanken från början.

Det handlar om prylar, saker, ting, samlande, lägga på hög osv. Och att jag är less på det!

Less på att handla utan att tänka först. Less på den överfyllda garderoben med minst 50% kläder som jag inte använder, köksskåpen som svämmar över av redskap, glas och porslin som aldrig används, less på att bara fylla på och aldrig rensa.

Jag vet inte varför det blivit så. Jag vet bara att jag genom att påbörja ett köpstopp, genom att döda demoner (alltså onödiga kostnader) och genom att rensa bland mina saker och sälja överflödet så hamnade jag på en annan bana.

Jag har börjat fundera mer på miljösmarta val, på återanvändning, på att göra smarta och genomtänkta köp. På ett mera asketiskt liv kanske?

Lägga pengarna på ordentligt genomtänkta köp, sluta impulshandla och planera mina inköp bättre. Nu när jag köpte mitt Wii så var det ett planerat köp, något jag tänkt göra länge och det har med träning att göra för min del. För att kunna köpa det utan att rensa kontot på pengar så gjorde jag två saker. Dels så köpte jag det begagnat och framförallt så sålde jag en massa saker och använde de pengarna till köpet. Och vet ni vad? Det känns riktigt bra! Ett genomtänkt köp, och när den prylen kom in åkte massa annat ut. Och jag hoppas på rolig och varierad hemmaträning!

Och så till rubriken då - för att inte samla på hög, i kartonger, i skåp, i lådor, i förråd och garage mm så har jag tänkt börja använda mig av principen "en in, en ut". Köper jag t ex en ny fåtölj så ska den gamla bort. Inte ut i förrådet alltså, utan bort som i säljas!

Det finns säkert nån rörelse för detta, bloggar i otal och massor med människor som begagnar sig av det här tänket redan. Jag är inte unik på nåt sätt. Bara less på att vara en konsumtionsslav!

Bortskänkes

Ett av mina största problem när det gäller det här prylhamstrandet är inte säljannonserna. Om en sak kostar kan jag avstå.

Nä, det är annonserna som börjar med ordet "Bortskänkes" som är min stora nemesis. Tankarna sätter genast igång, det där bordet kan jag ju ha på uteplatsen, den där lite trasiga kökssoffan skulle göra sig väldigt bra i hundgården, den där rangliga byrån kan jag ställa ute och plantera blommor i. Osv. Osv. Och vips - innan jag knappt hunnit tänka tanken klart så har jag skrivit "tar det gärna - tack".

Sen ringer jag far eller svärfar som får hjälpa mig att frakta hem grejerna. Och sen...

Sen säljer jag dem, eller ger bort till nån annan, eller så hamnar de på tippen för att skicket de befann sig i verkligen var rangligt eller för att lite trasig betydde "rasar ihop när du rör vid den". ;) Eller möjligtvis för att min make inte riktigt har samma visioner som mig.

Som den där dörren jag släpade hem och hade stora planer för... Jag tänkte mig ett tjusigt utomhusbord eller kanske en stor bänk och hur fint det skulle bli i trädgården. Det var nu bara det att dörren inte var kompakt trä, utan mera åt masonithållet. Det var kanske möjligtvis så att den inte stod emot väta så bra, och det kan vara så att vem än som hade provat sätta sig på den efter en vinter ute hade åkt rakt igenom. :)

Jag har mycket kvar att lära mig under vägen mot ett liv med mindre prylar (och mindre röra och stök i garage och förråd),  en av de sakerna är att INTE släpa hem allt som är gratis BARA för att det är gratis! Det är ju som bra ifall man faktiskt behöver och gör nåt med grejerna också!

Nintendo Wii (*wiii*)

Något jag länge velat ha, något jag surrat om i minst ett år är att vi ska köpa ett Nintendo Wii. För att jag vill köra Wii fit med balansplatta. För att jag vill svänga på höfterna till Zumba, för att jag vill dansa och boxas. För att få röra mig aktivt, men hemma, ensam - inte på ett gym på ett gruppass. För att få variera min konditions- och styrketräning med nåt annat. För att få roa mig i fulla drag stående och rörandes framför tv-skärmen istället för sittande i soffan.

Idag köpte jag ett!

Tack vare att jag dragit ner mina omkostnader  (inga tidningar, inget godis, inga nya kläder, inga nya inredningsprylar osv) och gått igenom och avslutat prenumerationer mm samt sålt en hel del grejer så hade jag till slut möjlighet att få köpa nåt hett eftertraktat utan att ha ångest för kostnaden. Dessutom fick jag det för ett bra pris och jag upptäckte just att man kan låna spel till det på biblioteket. *wiihii*

Och ja, jag erkänner gärna att det inte bara är för nyttans skull (även om det sägs mig att man faktiskt får sig en ordentlig genomkörare med träningsvärk som påföljd av t ex Fit) utan även för nöjes skull.

Tror nog att jag kan bli "tvungen" att dela det mdd min man. ;) Det kan jag gärna göra!

Kostnadseffektiv träning ;)

Om det finns några köp jag aldrig ångrat så är det mina träningsredskap. De må ha kostat en slant men det är rena investeringar i en bättre hälsa och starkare kropp.

Jag har tidigare som så många andra köpt ett träningskort på någon av stadens anläggningar, betalat dyrt - väldigt dyrt - för att träna ett fåtal gånger. Jag gillar helt enkelt inte att träna i grupp, varken på diverse pass eller i gymmet. Har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra. Men jag tycker om att träna, att röra mig, att utmana mig själv. Och lösningen på detta heter hemmagym.

Det började med en billig motionscykel via blocket. Fortsatte med en väldigt enkel variant av crosstrainer som ett år senare byttes ut till en mer avancerad och bättre version. Sen har det fyllts på med en sandsäck och boxhandskar, ett löpband, ett minigym och hantlar, hopprep mm.

Allt detta kostar förståss pengar, men jag räknar det som sagt som en investering. En engångskostnad som snabbt betalar tillbaka sig själv. Jag "skänker" inte längre bort pengar till något gym och så mycket som jag tränar hemma och njuter av det så blir ju kostnaden minimal i längden.

Nästa investering kommer att bli en roddmaskin. Det är något jag tänkt på länge men jag har inte haft råd. Men nu med mitt köpstopp och med tanke på alla demoner jag dödat plus inkomsten av alla saker jag sålt/säljer så kommer jag att kunna spara ihop pengar till en.

Så ser ni någon annons om en begagnad roddmaskin eller vet nån som ska sälja en till vettigt pris kan ni väl vara snälla och säga det till mig!

Tapetsering och finsnickeri

Pratade med en vän igår om det här med återvinning och återbruk. Att fler och fler tänker sig för innan sakerna hamnar på soptippen. Att fler och fler har börjat att uppskatta unika möbler och att allt inte längre måste vara nyproducerat för att vara eftertraktat. Att det snarare är så att möbler som är rena hantverk, tillverkade på ett finsnickeri och möbler som är omhändertagna och omtapetserade med varsam hand är de mest eftertraktade.

Det glädjer mig!

Vi ska vara rädda om det vi har och se skönheten i det. Och vi ska vara rädda om vår miljö där återbruk istället för nyproduktion är en del i det.

Tapetserare eller möbelsnickare kan nog vara ett framtidsyrke om den här trenden håller i sig och kanske till och med utvecklar sig än mer.

Storytel

Gratis tjänster behöver ju inte alltid vara av ondo, när jag köpte min nya telefon (pga av den gamlas sjukdom och nära förestående död) ingick Storytel. Ett helt års gratis abbonemang. Tjänsten kostar annars 169 kr i månaden.

Jag ryckte lite på axlarna och tänkte att det var väl okej. Det var mer än okej visade det sig. Det här är den tjänst som utnyttjas allra mest (tillsammans med Netflix). Både jag och min man lyssnar på bok efter bok.

Och det är en väl uppdaterad tjänst. Nya böcker kommer hela tiden in på listan och det är högaktuella böcker. De som ligger ute hos bokhandlarna som nyheter. Faktum är att eftersom vi nyttjar Storytel så mycket som vi gör så är det en av de tjänster jag skulle kunna tänka mig att betala för i framtiden. Och just nu när den är kostnadsfri sparar jag/vi en jäkla massa pengar eftersom de här böckerna inte köps och hamnar i min bokhylla!

Jag medger att jag från början var väldigt skeptisk till att lyssna på böcker, gör jag det liggande ner somnar jag, varenda gång. Jag trodde helt klart att jag var en sån som föredrog vanliga gammeldags pappersböcker. Men.... jag kan inte alltid stå med en bok i händerna. Med en ljudbok däremot! Jag lyssnar när jag är ute o går med hundarna, när jag tränar, städar, lagar mat, rensar och så vidare. Livet blev roligare så, lite mera spännamde, lite mera humoristiskt eller romantiskt - ja det beror ju på vad man lyssnar på helt enkelt.

Kort sagt så - med tanke på inlägget igår - vill jag helt enkelt säga att det finns tjänster som är både bra och prisvärda. Allt är ju inte penningätande demoner. ;)

Demondödaren ;)

Ytterligare en demon som äter upp mina pengar fick på nöten idag!

Jag fortsätter att rensa bland mina utgifter. Fick just debiteringen för Aftonbladet Premium. Ytterligare en sån där grej som jag helt enkelt inte tänkt på att jag betalar för. Fick nån gratis månad, registrerade mig och glömde bort det. Men oops - det övergick visst i nån slags prenumeration som kostar 49 kr i månaden.

Undrar hur många som har såna här småutgifter som de inte tänker på? Som tecknar sig på en gratis månad på Spotify, Netflix, HBO nordic, Aftonbladet mfl och sen glömmer bort att säga upp eländet?

För det förlängs ju ALLTID automatiskt och har man då lagt kostnaden på autogiro tänker man nog inte alltid på det. Inte så länge man har jobb, en lön och pengar över varje månad iaf. Nu låter det som att jag har jättedålig koll på min ekonomi - men det har jag faktiskt inte!

Jag omvärderar däremot värdet av saker och ting mera nu. T ex det här med premiumgrejen. Hur mycket av värde finns det att läsa i artiklarna jag låser upp med prenumerationen? Åssit. Hur ofta poppar jag musik? Inte så ofta att det motiverar ett Spotifykonto. Osv.

Därmed inte sagt att jag säger upp allt! Netflix har jag kvar och det tänker jag ha kvar. För de där 79 kronorna i månaden blir väl använda eftersom vi utnyttjar tjänsten maximalt.

Ett tips bara till er därute: kolla upp alla såna här kostnader och säg upp allt som ni inte utnyttjar fullt ut eller som ni känner saknar betydelse. Döda era kontodemoner! :)

Mitt skrot - nån annans fynd

Jag håller på med operation rensning i mitt hem. River ut innehållet i skåp, lådor och garderober (jag sparar förråden tills det är barmark och värme ute) och går igenom grejerna. Somligt ställer jag in igen, annat åker till soptippen, en del grejer skänker jag bort och mycket (det mesta) annonserar jag ut på olika köp & sälj sidor.

Och nånstans där börjar jag att fascineras av hur olika vi människor är och hur olika vi tänker. Sånt jag tror att jag aldrig ska lyckas bli av med blir det budgivning på och så får jag mer betalt för det än jag någonsin kunnat tro. Medans andra saker - som en fullständig uppsättning (12 av varje) med tallrikar och muggar - som jag tror ska vara lättsålt inte har någon intressant över huvud taget.

Ju mer jag har hängt på dessa sidor, studerat annonser, följt upp budgivningar och själv lagt ut annonser - desto mer fascineras jag över hela fenomenet. Hur "skrot" säljs dyrt och hur en del fina grejer är omöjliga att bli av med. Och hur skillnaden i pris på två exakt likadana stolar kan vara flera hundra kronor beroende på om stolen är vitmålad eller ej. Gäller förresten möbler överhuvudtaget.

För att inte tala om hur budgivningar ibland spårar ut så att folk betalar mer än nypris på grejer som de facto finns att köpa billigare i butik.

Det är faktiskt riktigt intressant att studera hur "skrot och skräp" blir till riktiga fynd. Det är allt tur att vi alla är olika och ser på saker och ting med olika ögon. Och det känns som att begagnatmarknaden är enorm och därmed åker ju faktiskt mindre saker till soptippen vilket teoretiskt sett borde leda till en god effekt ur miljömässig synpunkt.

Nu ska jag göra fortsätta med mitt rensande och hoppas att någon annan kan göra ett riktigt fynd när jag annonserar ut grejerna. :)

Bröllopskläder!

Vi ska på bröllop i sommar. Enligt planen ska det vara ett lantligt/romantiskt tema. Jag har funderat över lämpliga kläder för det här tillfället eftersom jag inte vill komma i jeans och t-shirt. Men jag har tänkt att det löser sig senare, att det är ju länge kvar till dess.

Och jag hade rätt!

Idag snubblade jag över DEN rätta outfiten! Klänning/tunika och en tunn vid byxa från Gudrun Sjödén för endast en hundring. Och i en härligt syrenlila somrig färg som jag tycker om.

Det enda som bekymrar mig nu är hur jag ska kunna låta bli att använda den hela våren och sommaren - det är ju länge än innan bröllopet ståndar. ;)

Köp!

Hittade denna på en butiks instagramflöde. Självklart vill butiken/butikerna att man ska köpa, köpa, köpa - det är ju vad de lever på, att få kunderna att shoppa.

Men egentligen vill de nog inte att man ska tänka så mycket på sina inköp. Nu kan jag ju bara tala för egen del, men faktum är att om jag ser någonting som jag blir sugen på att köpa och sen går hem och tänker på saken så blir slutsatsen allt som oftast att jag inte behöver just det klädplagget eller den inredningsdetaljen. Detta blir extra tydligt om jag ska köpa något till hemmet,  för när jag kommer hem och  försöker se saken framför mig inser jag snabbt att jag:

a) Inte har plats för den
b) Måste byta ut den mot något
c) Den inte stämmer in varken färgmässigt eller stilmässigt med resten av sakerna
d) Känslan av "måste ha" var bara just det - en känsla

Och hur många gånger har man inte shoppat loss på rean,  på loppisen, på ikea osv bara för att komma hem och inse att man ångrar sig? Att plagget man köpte inte passar, att man redan hade 73 ljus och inte behövde fem till, att det inte finns plats för den fina stolen eller att den där tavlan verkar inte passar in nånstans? Och hur många gånger har man inte tänkt gå tillbaka med varan men inte orkat göra det? Eller tyckt att det var lite pinsamt att göra det och därför låtit bli?

Nä tro mig - butikerna vill verkligen inte att vi ska tänka när vi shoppar. De vill att vi bara ska kliva in, plocka på oss grejer,  betala och gå ut!

Dåligt andrahandsvärde!

Tidigare köpte jag nog i snitt en tidning i veckan, för att göra det enkelt säger vi att dessa kostar 50 kr styck. (Priset varierar dock från 20 kr för skvallret upp till 99 kr för de dyrare magasinen).

I runda slängar skulle det alltså innebära att jag pungat ut med cirka 2500 kr per år bara på tidningar köpta som lösnummer. Det är rent ut sagt skrämmande! För att vara riktigt krass kan jag konstatera att eftersom innehållet i många av dem består av minst 50 % reklam så har jag betalat väldigt dyrt för innehållet.

(Då har jag alltså inte räknat med de två tidningar jag har prenumeration på som kostar mig ca 1400 kr per år)

När dessa tidningar sedan är lästa och lästa igen har jag gett bort dem. Eller försökt att kränga dem vilket är mycket svårt med tidningar. Jag har alltså gett bort 2500 kr per år (plus 1400 om man räknar prenumerationerna - fast de tidningarna stannar iaf inom familjen) och jag har gjort det utan att så mycket som tänka på det.

Idag köpte jag till min far ca 90 tidningar, fina glossiga saker med högst intressant innehåll eftersom allt var i stil med "Allt om historia" som är sjukt bra att läsa. Jag fick dem alla för en tjuga. Det blir då typ 22 öre per tidning. Och det får man väl minst sagt säga att det är ett riktigt uselt andrahandsvärde!

Skitbra för mig (min far) så klart betraktat ur den synvinkeln att vi fyndade dem. :) Men skrämmande när jag inser hur mycket pengar jag lagt ut på glossiga magasin under årens lopp. Numera kommer tidningshyllan att betraktas som pest och kolera. Eller kanske snarare som en brännugn dit man kastar in sina pengar så att de kan gå upp i rök!

Bara döda fiskar följer strömmen...

Okej, Riksbanken tycker att vi ska spendera mera. Staten tycker att vi ska spendera mera. Shoppa loss, sätta sprätt på pengarna, vi ska gynna Sveriges ekonomi.

Samtidigt har jag (och många fler med mig) så sakteliga börjat inse det orimliga i detta hysteriska köpande och spenderande. Jag kan inte tala för hur andra tänker, men för mig handlar det dels om att skära ner på kostnader (arbetslös) och ett miljötänk samt en slags växande insikt om att det INTE är den som äger mest som dör lyckligast.

Det handlar om så mycket mera också, det handlar om att jag börjat ifrågasätta ett beteende. Varför shoppar jag? Vad får mig att hela tiden köpa saker och göra om hemma? Vad driver mig till att hela tiden köpa nya saker?

En sak jag konstaterat är att jag åker in till stan och shoppar när jag har tråkigt. Jag fördriver tiden med att gå och strosa på butiker och leta nåt att köpa utan att egentligen ha planerat nåt köp. Och det är en social grej, att träffa nån kompis på stan, fika och gå på stan en sväng och handla tillsammans. Och vem har inte upplevt att när man är lite nere så känns det bättre en stund om man får "fynda" nåt?

För mig innebär det här att ju mer jag funderar på det destu mer inser jag att shoppandet i allmänhet (för mig) ofta handlar mer om att hitta nån tillfällig tillfredsställelse än om att faktiskt ha ett behov av sakerna.

Missförstå mig inte. Det är naturligtvis bra att kunna köpa det man vill ha. Jag tycker t ex inte att mina träningsredskap i mitt pyttelilla hemmagym är varken onödiga eller dåliga köp. Tvärtom - alla saker där är mycket bra köp! Och kläder bör man ju ha, det är liksom inte okej att knata omkring naken av flera olika anledningar. Och självklart ska man ibland köpa nytt till hemmet, eller köpa saker som gör en glad. Bara inte hela tiden...

Och inte för att staten anser att vi ska sätta sprätt på pengarna!!!

Ny månad - ny rutin

Från och med idag (och för resten av året) har jag bestämt mig för att föra en väldigt enkel kassabok för köpt och sålt. Och med enkel menar jag verkligen enkel, i den här kassaboken blir det ingen budget, inga löpande utgifter för tex huset och försäkringar mm. Utan enbart för det som faller utanför det. Alltså vad som görs med pengarna som blev över sen räkningarna var betalda. Och vad som kommer in i form av försäljning via annonser och loppisar osv.

När jag förde bok innan jag bestämde mig för nåt slags köpstopp blev jag förskräckt över att se hur alla de där små summorna blev till stora slantar i slutändan. Nu blir det spännande (för mig själv alltså) att följa upp den här idén resten av året.

Börjar jag bli för gniden och snål får nån slå mig i huvudet och säga till mig att skärpa mig! * lol *

Försäljning pågår

Det sägs ju att de flesta har varor för ett värde mellan 10 000 och 30 000 undanstoppade i förråd och garage som man skulle kunna sälja. Jag är benägen att hålla med om detta.

Bara kläderna jag plockat ihop har säkert ett värde på några tusenlappar om jag säljer dem på loppis i sommar för 10-20 kr plagget. Sen har vi alla sällskapsspel som vi aldrig använder som lätt skulle kunna säljas för (minst) en 50-lapp styck.

Och av vilken anledning har vi egentligen 5-6 köksbord ståendes när vi bara använder två? (Ett i köket och ett i bagarstugan).

För att inte tala om alla köksgrejer, bestick, hela serviser, glas i mängd och parti, koppar,  skålar, redskap mm som ligger och tar plats i lådor och skåp eller som är nedpackat i kartonger och bara ligger där. Som någon annan kanske kunde få användning av istället. Osv, osv.

Jag undrar om det är likadant hos alla andra?

Med tanke på alla loppisar och alla välfyllda secondhandbutiker, Tradera, Blocket och alla köp och säljsidor på Facebook kan jag ju inte vara ensam om att ha det så här - eller?

Syndabekännelse...

Ja jag biktar mig och erkänner mina synder. Idag fick en bok, ett linne och nån slags vattenflasksväska följa med hem från secondhandbutiken.

Boken var utan tvekan ett impulsköp (för en femma). Förhoppningsvis är den bra för planen är att genast kasta mig in i den världen.

Linnet (för en tjuga) stod/står på min inköpslista så det var ett okej köp för mitt samvete. När jag gjorde den senaste genomgången i min garderob insåg jag nämligen att jag saknar linnen. Något jag använder sommar som vinter. De som var för stora har jag sålt, de som var urtvättade (en del t om trasiga) har jag rensat ut och kastat och de i udda färger som jag aldrig använder får glädja nån annan. Idag när jag hittade linnet för en tjuga var det inte ett impulsköp utan mera ett "skitbraköp" eftersom ett nytt kostar 100-150 kr eller mer än så.

Det är förresten ett litet tips att göra en lista över det man behöver, i vilken färgskala det ska vara osv. När man som jag rensat ur garderoben på sånt jag verkligen inte använder och uttvättade egentligen ganska fula kläder kan man ju passa på att sortera, gå igenom och skriva en lista på vad man behöver komplettera med. En annan sak jag märkt vid utsorteringen är att det är vissa färgskalor och en viss sorts stil på kläderna som blir kvar. Planen är alltså att framgent när jag köper nåt SKA det vara planerade köp av sådant som passar till det jag redan har. Med andra ord kan knallrosa, turkost och storblommigt få stanna kvar vartän det är! ;)

Väskan att bära en vattenflaska i är förberedande inför sommarens promenader med hundarna. Jag hade tänkt sy en, men med tanke på mina något begränsade sömmersketalanger så var det nog lika bra att köpa en för en tjuga. Och jo - det är en sån grej som kommer till användning eftersom jag i hundarna gillar att vara ute och röra oss. (En sån hopfällbar skål med hake har jag nånstans så det är oxå fixat, mina försök att få Sigge att dricka direkt ur flaskan får anses något misslyckade än.)

Jag behöver en ny hobby...

Jag har väldigt länge på lördagar haft som favoritnöje att göra min secondhandrunda och att gå på lördagsloppis (på somrarna i parken och på vintrarna när än en loppis har poppat upp) och det har varit nåt att se fram emot efter en lång arbetsvecka. En trevlig hobby helt enkelt.

Från början var det mer än ett nöje för då handlade jag möbler och grejer för att rusta ett eget boende där jag i princip började från scratch. Efterhand har nödvändigheten av att köpa grejer avtagit. Nu har jag allt. Och lite till.

På senare tid har det nog mer handlat om tillfredsställelsen att få göra ett fynd. Att få den där lilla lyckokicken (som iaf kvinnor får av shopping), att följa rutinen och inte att förglömma biten med socialt umgänge, stå och surra med folk osv. För ärligt talat så behöver jag ju ingenting egentligen. Inte ens renoveringsprojekt - sådana kan jag hitta i mina egna gömmor.

Faktum är att numera är loppisar och second hand mera ett tillfälle där jag får testa min egen vilja och motståndskraft. Skämt åsido alltså. Men seriöst talat så har jag lärt mig att 90 % av de köpen är impulsköp. Och mycket av det använder jag bara en kort stund innan jag ger bort eller säljer saken vidare.

Med detta i åtanke så behöver jag hitta ett nytt lördagsnöje. Ett kostnadsfritt lördagsnöje. Men som ändå är roligt och som faktiskt får mig att se fram emot helgerna.

Frågan är bara vad?

Avslut...

Jag har idag avslutat tre prenumerationer.

Den första var lätt, tackade ja till ett gratis exemplar av en bok utan att läsa det finstilta (klassiker) och blev prenumerant utan att egentligen vilja vara det. Nu är det fixat.

Den andra -Glossybox - var lite svårare eftersom jag hittills verkligen gillat produkterna som anlänt. Men när jag väl listat ut mitt lösenord var valet ändå lätt. Med andra ord, abbonemanget är avslutat.

Den sista var också den svåraste att släppa! Jag har prenumererat på Illustrerad vetenskap i flera år och tycker verkligen om att läsa den. Tidningen blir oxå välläst eftersom även min bror och min far vill läsa den. Men nu har vi gjort slut. Eller i alla fall tagit paus från varandra.

(Nu har jag endast en prenumeration kvar på Allt om historia och den ämnar jag ha kvar ett tag till.)

Genom att göra detta har jag just skurit ner på några "lyxavgifter" med hela 445 kr i månaden.

Rensning pågår...

I samband med att jag bestämde mig för att se över mina köpvanor började jag också att rensa i skåp och lådor hemma. Och du milde vad jag har dragit fram grejer. Och sålt grejer. Och packat ner i loppislådor. Och jag har inte ens kommit till vindan eller förråden än. :/

Jag kan knappt fatta att jag har så mycket saker och kläder som jag aldrig använder och varför jag har det. Det finns bara en sak att göra: Att erkänna att jag är materialist. Ni vet, den med flest grejer när man dör vinner. Eller nåt sånt.

Nej men allvarligt talat, var kommer detta behovet av att ständigt samla på sig saker? Av att ständigt förnya sig? Hur hamnade jag där? När blev det viktigare att köpa nya saker än att värdera det jag redan har?

Jag har t ex tjatat länge om att köpa nya köksstolar eftersom de vi har/hade inte längre går att skruva eller limma ihop och det inte längre går att sitta på dem utan att riskera ett platt fall. Detta trots att vi hade hela och stadiga stolar ute i förrådet. Förvisso i furu och förvisso inte matchande till ekbordet. Efter ett längre tags funderande kom jag fram till att enda anledningen till att jag inte ville ha dem var för att jag låtit mig påverkas av inredningstidningars, bloggares och "allmänhetens" furuhat.

Jag gillar furu, jag gillar trärena möbler överhuvudtaget - ek, björk, teak osv - och jag har aldrig trillat dit på trenden att måla allt vitt. Så varför inte gå mot strömmen och bära in dem?

Nu står stolarna i köket. Jag gillar dem. Folk vågar sätta sig ner, de var gratis (eftersom de redan fanns) och de har kompletterats med min mans egenhändigt gjorda kökssoffa. I garaget står ett matchande bord och väntar på en avslipning och en lackning (ett bord jag fått gratis enbart pga att det är i furu). Sen har jag ett nytt kök!

Och inget kommer att gå till spillo eftersom träet från de rangliga icke fixbara möblerna kommer att återanvändas i makens snickeri.

Och jag som gillar att möblera om och förnya har gjort det inom köpstoppets ramar. Och till på köpet fick jag mig en funderare på hur vi låter oss påverkas av omgivningens omdömen och hur våra hem ofta har blivit stylade för att passa in i rådande mode och andras ögon.

Kort hår är en lyx

Att ha en riktigt kort och snaggad frisyr är en riktig lyx. Hur då tänker ni kanske nu?

Jag ska förklara det. Jag har ett riktigt tjockt och fint hår som växer väldigt snabbt. För att hålla frisyren på bild i trim så krävs det att jag går till frissan ungefär var femte vecka. Och varje gång kostar det 520 kr för enbart klippningen (tidigare 480 kr hos den "billiga frissan. Finns även dyrare ställen.). I runda slängar klipper jag mig alltså 10 gånger under ett år, detta blir då 5200 kr per år.

All färgning och eventuella slingor gör jag själv hemma. Skulle jag istället göra det hos frissan - säg fem gånger per år - tillkommer ytterligare en kostnad på ca 5000 kr.

Det blir i så fall väldigt mycket pengar att lägga ut per år, bara för att fixa sitt hår.

Jag har därför bestämt mig för att spara ut håret till en längre frisyr, en som kanske med lite tur endst kräver 5 besök per år hos frissan. Kanske t om ännu färre. Hur det går med det återstår att se, men jag kan vara riktigt envis och när jag sparar ut håret sparar jag ju också pengar.

:)

Att se med "kritiska" ögon

Second hand rundorna på tisdagar och lördagar är en sån där rituell grej tillsammans med min gamla far (inte för att han skulle erkänna att han är gammal). Det är något vi gör tillsammans, far och dotter, en stunds umgänge och nöje.

Jag trodde att det skulle bli väldigt frestande ja nästan oemotståndligt att handla grejer när man nu ändå "snubblar" över de där fynden.

Men istället har jag faktiskt börjat granska grejerna med andra ögon redan nu. Min hjärna gör en snabb analys per automatik. Behöver jag den där? Var ska jag ställa den? Har jag någon annan av alla 100-tals prydnadssaker jag köpt framme? Behöver jag en kudde till när jag har fem stycken intryckta i en garderob?

Efter de senaste utrensningarna i klädgarderoben har de kritiska tankarna vaknat till liv även där. Skitsnygg knallrosa tröja, kul med lite färg - men vänta nu, har jag använt de andra knalliga kläderna jag köpte? Jeans kan jag aldrig få för många av, eller? (Jo!) Och den där snygga kjolen - hmm, när använder jag någonsin kjol? Osv.

Oäkta billigt krimskrams är ju snyggt och prisvärt. Eller? Om jag ändå inte kan ha det pga allergi och att allt oäkta ärgar mot min hud - är det nån idé att köpa det då? Kanske är det en dålig affär?

Och så vidare.

Jag upptäcker själv att jag ratar saker utan att ångra mig, utan att sakna dem i mitt hem eller i min garderob och jag kommer inte hem med billiga "fynd" varje gång vi gjort en runda. Och jag känner mig löjligt nöjd med det. Inte bara för att jag sparar pengar utan för att jag så mycket mera uppskattar sakerna jag redan har i mitt hem och för att kreativiteten fått ett uppsving.

Uppdatering köpstopp

På det stora hela måste jag få säga att jag är nöjd, ja faktiskt t o m stolt över mig själv.

Jag har inte köpt en enda tidning (jag är annars väldigt svag för både skvaller och inredning)! Inte ens på second hand med den genomskinliga motiveringen att det är för ett gott syfte och dessutom billigt. Det är ett stort plus för mig med tanke på att det ofta har blivit två tidningar i veckan tidigare. :)

Min andra uppenbara svaghet är väskor. Och gällande den biten har jag inte bara lyckats avhålla mig från att köpa fler väskor, jag har oxå sorterat ut och sålt väskor jag ändå inte använder.

När det gäller kläder har jag haft ett återfall och köpt en blus, en sjal och en kofta samt ett par byxor. Men jag tänker inte må dåligt över det. Jag har faktiskt sålt mer kläder än jag köpt. Och vet ni vad? Eftersom jag inte saknat/saknar de där kläderna jag rensade ut så är det ju ett uppenbart tecken på att de inte var genomtänkta köp - vilket gett mig en tankeställare om reaköp och "köpa-grisen-i-säcken" köp via FB. Jag tänker inte sluta köpa kläder, men att springa på rean och handla bara för att det är billigt tänker jag sluta med!

På heminredningssidan har jag inte drabbats av vårinspirationen som alltid kommer med solen och bestämt mig för att byta ut typ allt i ett rum mot t ex en annan färg. Jag har istället grävt i skåp och lådor, målat om och återanvänt - men utan att köpa nåt. Och jag har kommit till insikt om att små pryttlar och prydnadssaker nog inte är min grej eftersom jag hittade det mesta av det intryckt i ett skåp och inte alls hade lust att ställa fram det igen! Med andra ord blev det mer saker att packa ner i lådan med loppisprylar som ska krängas i sommar. :)

Jag känner mig inspirerad och taggad för resten av året. Köpstoppsgrejen blir nog mera just en "medveten konsument"-grej vad tiden lider. Men jag har ändå tänkt mig ett köpstopp av allehanda ting även under mars månad.

Nej Veronika, nej! ;)

Att inreda med tålamod...

När vi flyttade in i vårt hus från en liten lägenhet blev rummen minst sagt glest möblerade. I "mitt" rum som jag la beslag på för att äntligen få göra ett "bibliotek" fanns från början ingenting annat än en fåtölj och en liten bokhylla (tänk modell Billy).

Efter några år ser det ut så här:

Och det kostade inte en förmögenhet heller. I stort sett allt i detta rum (utom hunden) har jag antingen fått av vänner eller hittat via annonser med rubriken "Bortskänkes". Jag har till och med fått en del av böckerna till skänks via annonser, bibliotekets egna utrensningar och från vänner och bekanta. Det mesta av de böcker jag köpt själv kommer dessutom från secondhand och loppisar.

Med detta vill jag säga att med lite tålamod (Rom byggdes inte på en dag) kan man faktiskt inreda och t o m skapa sitt drömrum utan att behöva ruinera sig eller gå på närmsta möbelaffär och köpa ett helt nytt "rum" på avbetalning.

Det må så vara att ingenting i mitt lilla bibliotek matchar, det finns inte en speciell stil och passar kanske inte i ett inredningstidning. MEN det är ett personligt rum. Det är jag. Och det är ju jag som ska trivas där.

Att det dessutom är återbruk i allra högsta grad av möbler som annars riskerade att hamna på soptippen och att det har varit mer eller mindre kostnadsfritt att inreda det gör ju bara saken ännu bättre.

Jag tror på återbruk, jag tror på renovering och jag skulle vilja påstå att jag faktiskt också drar ett strå till stacken gällande miljöfrågor genom att återvinna och se värdet i mer eller mindre gamla möbler som kommer till användning.

Biblioteket levererar

Så länge jag kan komma ihåg så har jag älskat böcker. Redan som riktigt liten älskade jag magin i böckernas värld. Den dagen jag fick mitt egna lånekort på biblioteket var en STOR dag i mitt liv. Och det användes flitigt. Otaliga är de gånger jag cyklat till biblioteket och fyllt cykelkorgen med böcker.

Sedan dess har biblioteket varit ett av de första ställena jag lokaliserat när jag flyttat till en ny ort och länge var det min största källa till läsglädje.

Men av någon anledning så har jag under åren gått från att låna böcker till att köpa dem. Och bokhyllan har blivit välfylld. Varför det blev så vet jag inte riktigt, men en av orsakerna kan vara ren otålighet - böckerna finns ofta att köpa innan de finns att låna och det är inte heller alltid så att böckerna jag velat läsa ens har funnits att låna.

I min nya "medveten konsument anda" har jag dock bestämt mig för att ändra på detta och återigen bli en flitig besökare på biblioteket. Jag menar, vad finns det att inte gilla med att få läsa bok efter bok alldeles gratis?

Det här med väskor va...

Enligt modemagasin,  chica bloggare, fashionistas, designers och så vidare behövs det minst en ny väska för varje säsong. Eller ännu hellre för varje tänkbar outfit i olika stilar och förståss en i varje färg.

Och jag har köpt hela konceptet. Jag är väskoman, jag älskar väskor. Faktum är att jag inte ens tänker försöka att räkna antalet väskor jag har köpt och ratat under min livstid - för om jag gör det inser jag nog att om jag istället sparat alla pengar jag lagt ut på väskor hade jag varit en rik bitch! Och det vill jag inte gärna drömma mardrömmar om resten av livet. ;)


Detta är bara de allra senaste väskorna som jag rensat ut ur garderoben för att försöka sälja via FB. Som om det inte vore nog med dem så har jag dessutom ytterligare sju väskor som jag har stoppat tillbaka in i garderoben. Av alla dessa är det förståss bara EN jag använder. De andra är "utifall att väskor".

Nu har jag bestämt mig för att en gång för alla göra upp med mitt missbruk av väskor. Det blir inte en enda ny väska i min garderob detta år! Inte som jag köpt själv i alla fall...

Köpstopp?

Jag har infört ett köpstopp för mig själv under en månads tid (februari) och tänkte förklara det här med KÖPSTOPPET och lite hur jag tänker om det:

Det handlar inte om att "straffa" mig själv. Men allvarligt, det får en verkligen att tänka över sin konsumtion och "behovet" av materiella ting. Det handlar ju inte om att jag aldrig mer kommer att köpa nåt utan om att lägga mer eftertanke inför varje inköp.

Att fundera på om jag verkligen behöver en ny pall när jag har en som jag med enkla medel kan fixa till med lite färg o fantasi. Den där fula lila ljusstaken, behöver jag verkligen köpa en ny? Eller kan den bli snygg med en ny färg?

Alla prydnadssaker som jag tycker är fina på affären men som sen hamnar i ett skåp för att de inte riktigt passade in, hade jag köpt dem om jag verkligen funderat över mitt inköp? Måste jag köpa böcker direkt de kommer ut, eller kan jag vänta tills de finns att låna på biblioteket?

Det här är ju heller inte nåt jag kom på så där bara utan det ligger mycket funderingar bakom. Jag har fört bok över alla mina inköp - stora som små - och insett att jag följer samhällets norm om att konsumtion är bra och ska uppmuntras. Jag har också följt upp de där inköpen och en hel del hamnade i ett skåp, de impulsköpa kläderna (på rean) passade inte ihop med nåt annat i min garderob och användes aldrig, lampor och mindre möbler hamnade på second hand butiken efter ett tag. Osv.

Jag började med att tänka mig en månad med totalt köpstopp, men har insett att jag vill förändra hela min livsstil och inte vara en konsumtionsslav. Det blir inte lätt, ibland trillar jag säkert dit MEN jag hoppas att jag så småningom verkligen ska ha lyckats filtrera bort de där impulsiva och ogenomtänkta inköpen.

Självklart behöver jag liksom alla andra ibland köpa nya kläder, skor och allt möjligt annat och självklart ska jag kunna göra det. Men att tänka på saken och fundera på "behöver jag verkligen..." kan ju bara vara positivt.

(Bonusen är ju också att jag kan spara pengar på det!)