När man skrapar på ytan...

...skymtar man någonting annat där under.

Under min "rensa-bort-allt-jag-inte-använder-orgie" har jag nog iofs inte bara skrapat på ytan utan grävt djupt under den. Vad som har hänt är att ju mer saker jag lyft bort, sålt, kört till återvinningen och soptippen desto tydligare har det blivit vad jag verkligen gillar.

Nästan alla 50- och 60-talsprylar har blivit kvar och fått en mera framträdande roll i mitt hem. Gamla saker från mina föräldrar och min mans föräldrar har fått kliva fram i rampljuset medan mycket modernt har fått hitta nya hem.

Under allt klutter och alla saker jag samlat på mig men inte lyckats få ihop till en enhetlig stil har pärlorna gömt sig och nu när de samsas har hemmet plötsligt börjat hitta stilen.

Jag är absolut inte minimalist när det gäller hemmet, men det är ganska skönt att inte ha så mycket grejer och istället låta var sak tala för sig själv.

Med detta sagt tänker jag fortsätta plundringståget här hemma idag. :)