Syndabekännelse...

Ja jag biktar mig och erkänner mina synder. Idag fick en bok, ett linne och nån slags vattenflasksväska följa med hem från secondhandbutiken.

Boken var utan tvekan ett impulsköp (för en femma). Förhoppningsvis är den bra för planen är att genast kasta mig in i den världen.

Linnet (för en tjuga) stod/står på min inköpslista så det var ett okej köp för mitt samvete. När jag gjorde den senaste genomgången i min garderob insåg jag nämligen att jag saknar linnen. Något jag använder sommar som vinter. De som var för stora har jag sålt, de som var urtvättade (en del t om trasiga) har jag rensat ut och kastat och de i udda färger som jag aldrig använder får glädja nån annan. Idag när jag hittade linnet för en tjuga var det inte ett impulsköp utan mera ett "skitbraköp" eftersom ett nytt kostar 100-150 kr eller mer än så.

Det är förresten ett litet tips att göra en lista över det man behöver, i vilken färgskala det ska vara osv. När man som jag rensat ur garderoben på sånt jag verkligen inte använder och uttvättade egentligen ganska fula kläder kan man ju passa på att sortera, gå igenom och skriva en lista på vad man behöver komplettera med. En annan sak jag märkt vid utsorteringen är att det är vissa färgskalor och en viss sorts stil på kläderna som blir kvar. Planen är alltså att framgent när jag köper nåt SKA det vara planerade köp av sådant som passar till det jag redan har. Med andra ord kan knallrosa, turkost och storblommigt få stanna kvar vartän det är! ;)

Väskan att bära en vattenflaska i är förberedande inför sommarens promenader med hundarna. Jag hade tänkt sy en, men med tanke på mina något begränsade sömmersketalanger så var det nog lika bra att köpa en för en tjuga. Och jo - det är en sån grej som kommer till användning eftersom jag i hundarna gillar att vara ute och röra oss. (En sån hopfällbar skål med hake har jag nånstans så det är oxå fixat, mina försök att få Sigge att dricka direkt ur flaskan får anses något misslyckade än.)

Jag behöver en ny hobby...

Jag har väldigt länge på lördagar haft som favoritnöje att göra min secondhandrunda och att gå på lördagsloppis (på somrarna i parken och på vintrarna när än en loppis har poppat upp) och det har varit nåt att se fram emot efter en lång arbetsvecka. En trevlig hobby helt enkelt.

Från början var det mer än ett nöje för då handlade jag möbler och grejer för att rusta ett eget boende där jag i princip började från scratch. Efterhand har nödvändigheten av att köpa grejer avtagit. Nu har jag allt. Och lite till.

På senare tid har det nog mer handlat om tillfredsställelsen att få göra ett fynd. Att få den där lilla lyckokicken (som iaf kvinnor får av shopping), att följa rutinen och inte att förglömma biten med socialt umgänge, stå och surra med folk osv. För ärligt talat så behöver jag ju ingenting egentligen. Inte ens renoveringsprojekt - sådana kan jag hitta i mina egna gömmor.

Faktum är att numera är loppisar och second hand mera ett tillfälle där jag får testa min egen vilja och motståndskraft. Skämt åsido alltså. Men seriöst talat så har jag lärt mig att 90 % av de köpen är impulsköp. Och mycket av det använder jag bara en kort stund innan jag ger bort eller säljer saken vidare.

Med detta i åtanke så behöver jag hitta ett nytt lördagsnöje. Ett kostnadsfritt lördagsnöje. Men som ändå är roligt och som faktiskt får mig att se fram emot helgerna.

Frågan är bara vad?

Avslut...

Jag har idag avslutat tre prenumerationer.

Den första var lätt, tackade ja till ett gratis exemplar av en bok utan att läsa det finstilta (klassiker) och blev prenumerant utan att egentligen vilja vara det. Nu är det fixat.

Den andra -Glossybox - var lite svårare eftersom jag hittills verkligen gillat produkterna som anlänt. Men när jag väl listat ut mitt lösenord var valet ändå lätt. Med andra ord, abbonemanget är avslutat.

Den sista var också den svåraste att släppa! Jag har prenumererat på Illustrerad vetenskap i flera år och tycker verkligen om att läsa den. Tidningen blir oxå välläst eftersom även min bror och min far vill läsa den. Men nu har vi gjort slut. Eller i alla fall tagit paus från varandra.

(Nu har jag endast en prenumeration kvar på Allt om historia och den ämnar jag ha kvar ett tag till.)

Genom att göra detta har jag just skurit ner på några "lyxavgifter" med hela 445 kr i månaden.

Rensning pågår...

I samband med att jag bestämde mig för att se över mina köpvanor började jag också att rensa i skåp och lådor hemma. Och du milde vad jag har dragit fram grejer. Och sålt grejer. Och packat ner i loppislådor. Och jag har inte ens kommit till vindan eller förråden än. :/

Jag kan knappt fatta att jag har så mycket saker och kläder som jag aldrig använder och varför jag har det. Det finns bara en sak att göra: Att erkänna att jag är materialist. Ni vet, den med flest grejer när man dör vinner. Eller nåt sånt.

Nej men allvarligt talat, var kommer detta behovet av att ständigt samla på sig saker? Av att ständigt förnya sig? Hur hamnade jag där? När blev det viktigare att köpa nya saker än att värdera det jag redan har?

Jag har t ex tjatat länge om att köpa nya köksstolar eftersom de vi har/hade inte längre går att skruva eller limma ihop och det inte längre går att sitta på dem utan att riskera ett platt fall. Detta trots att vi hade hela och stadiga stolar ute i förrådet. Förvisso i furu och förvisso inte matchande till ekbordet. Efter ett längre tags funderande kom jag fram till att enda anledningen till att jag inte ville ha dem var för att jag låtit mig påverkas av inredningstidningars, bloggares och "allmänhetens" furuhat.

Jag gillar furu, jag gillar trärena möbler överhuvudtaget - ek, björk, teak osv - och jag har aldrig trillat dit på trenden att måla allt vitt. Så varför inte gå mot strömmen och bära in dem?

Nu står stolarna i köket. Jag gillar dem. Folk vågar sätta sig ner, de var gratis (eftersom de redan fanns) och de har kompletterats med min mans egenhändigt gjorda kökssoffa. I garaget står ett matchande bord och väntar på en avslipning och en lackning (ett bord jag fått gratis enbart pga att det är i furu). Sen har jag ett nytt kök!

Och inget kommer att gå till spillo eftersom träet från de rangliga icke fixbara möblerna kommer att återanvändas i makens snickeri.

Och jag som gillar att möblera om och förnya har gjort det inom köpstoppets ramar. Och till på köpet fick jag mig en funderare på hur vi låter oss påverkas av omgivningens omdömen och hur våra hem ofta har blivit stylade för att passa in i rådande mode och andras ögon.

Kort hår är en lyx

Att ha en riktigt kort och snaggad frisyr är en riktig lyx. Hur då tänker ni kanske nu?

Jag ska förklara det. Jag har ett riktigt tjockt och fint hår som växer väldigt snabbt. För att hålla frisyren på bild i trim så krävs det att jag går till frissan ungefär var femte vecka. Och varje gång kostar det 520 kr för enbart klippningen (tidigare 480 kr hos den "billiga frissan. Finns även dyrare ställen.). I runda slängar klipper jag mig alltså 10 gånger under ett år, detta blir då 5200 kr per år.

All färgning och eventuella slingor gör jag själv hemma. Skulle jag istället göra det hos frissan - säg fem gånger per år - tillkommer ytterligare en kostnad på ca 5000 kr.

Det blir i så fall väldigt mycket pengar att lägga ut per år, bara för att fixa sitt hår.

Jag har därför bestämt mig för att spara ut håret till en längre frisyr, en som kanske med lite tur endst kräver 5 besök per år hos frissan. Kanske t om ännu färre. Hur det går med det återstår att se, men jag kan vara riktigt envis och när jag sparar ut håret sparar jag ju också pengar.

:)

Att se med "kritiska" ögon

Second hand rundorna på tisdagar och lördagar är en sån där rituell grej tillsammans med min gamla far (inte för att han skulle erkänna att han är gammal). Det är något vi gör tillsammans, far och dotter, en stunds umgänge och nöje.

Jag trodde att det skulle bli väldigt frestande ja nästan oemotståndligt att handla grejer när man nu ändå "snubblar" över de där fynden.

Men istället har jag faktiskt börjat granska grejerna med andra ögon redan nu. Min hjärna gör en snabb analys per automatik. Behöver jag den där? Var ska jag ställa den? Har jag någon annan av alla 100-tals prydnadssaker jag köpt framme? Behöver jag en kudde till när jag har fem stycken intryckta i en garderob?

Efter de senaste utrensningarna i klädgarderoben har de kritiska tankarna vaknat till liv även där. Skitsnygg knallrosa tröja, kul med lite färg - men vänta nu, har jag använt de andra knalliga kläderna jag köpte? Jeans kan jag aldrig få för många av, eller? (Jo!) Och den där snygga kjolen - hmm, när använder jag någonsin kjol? Osv.

Oäkta billigt krimskrams är ju snyggt och prisvärt. Eller? Om jag ändå inte kan ha det pga allergi och att allt oäkta ärgar mot min hud - är det nån idé att köpa det då? Kanske är det en dålig affär?

Och så vidare.

Jag upptäcker själv att jag ratar saker utan att ångra mig, utan att sakna dem i mitt hem eller i min garderob och jag kommer inte hem med billiga "fynd" varje gång vi gjort en runda. Och jag känner mig löjligt nöjd med det. Inte bara för att jag sparar pengar utan för att jag så mycket mera uppskattar sakerna jag redan har i mitt hem och för att kreativiteten fått ett uppsving.

Uppdatering köpstopp

På det stora hela måste jag få säga att jag är nöjd, ja faktiskt t o m stolt över mig själv.

Jag har inte köpt en enda tidning (jag är annars väldigt svag för både skvaller och inredning)! Inte ens på second hand med den genomskinliga motiveringen att det är för ett gott syfte och dessutom billigt. Det är ett stort plus för mig med tanke på att det ofta har blivit två tidningar i veckan tidigare. :)

Min andra uppenbara svaghet är väskor. Och gällande den biten har jag inte bara lyckats avhålla mig från att köpa fler väskor, jag har oxå sorterat ut och sålt väskor jag ändå inte använder.

När det gäller kläder har jag haft ett återfall och köpt en blus, en sjal och en kofta samt ett par byxor. Men jag tänker inte må dåligt över det. Jag har faktiskt sålt mer kläder än jag köpt. Och vet ni vad? Eftersom jag inte saknat/saknar de där kläderna jag rensade ut så är det ju ett uppenbart tecken på att de inte var genomtänkta köp - vilket gett mig en tankeställare om reaköp och "köpa-grisen-i-säcken" köp via FB. Jag tänker inte sluta köpa kläder, men att springa på rean och handla bara för att det är billigt tänker jag sluta med!

På heminredningssidan har jag inte drabbats av vårinspirationen som alltid kommer med solen och bestämt mig för att byta ut typ allt i ett rum mot t ex en annan färg. Jag har istället grävt i skåp och lådor, målat om och återanvänt - men utan att köpa nåt. Och jag har kommit till insikt om att små pryttlar och prydnadssaker nog inte är min grej eftersom jag hittade det mesta av det intryckt i ett skåp och inte alls hade lust att ställa fram det igen! Med andra ord blev det mer saker att packa ner i lådan med loppisprylar som ska krängas i sommar. :)

Jag känner mig inspirerad och taggad för resten av året. Köpstoppsgrejen blir nog mera just en "medveten konsument"-grej vad tiden lider. Men jag har ändå tänkt mig ett köpstopp av allehanda ting även under mars månad.

Nej Veronika, nej! ;)

Att inreda med tålamod...

När vi flyttade in i vårt hus från en liten lägenhet blev rummen minst sagt glest möblerade. I "mitt" rum som jag la beslag på för att äntligen få göra ett "bibliotek" fanns från början ingenting annat än en fåtölj och en liten bokhylla (tänk modell Billy).

Efter några år ser det ut så här:

Och det kostade inte en förmögenhet heller. I stort sett allt i detta rum (utom hunden) har jag antingen fått av vänner eller hittat via annonser med rubriken "Bortskänkes". Jag har till och med fått en del av böckerna till skänks via annonser, bibliotekets egna utrensningar och från vänner och bekanta. Det mesta av de böcker jag köpt själv kommer dessutom från secondhand och loppisar.

Med detta vill jag säga att med lite tålamod (Rom byggdes inte på en dag) kan man faktiskt inreda och t o m skapa sitt drömrum utan att behöva ruinera sig eller gå på närmsta möbelaffär och köpa ett helt nytt "rum" på avbetalning.

Det må så vara att ingenting i mitt lilla bibliotek matchar, det finns inte en speciell stil och passar kanske inte i ett inredningstidning. MEN det är ett personligt rum. Det är jag. Och det är ju jag som ska trivas där.

Att det dessutom är återbruk i allra högsta grad av möbler som annars riskerade att hamna på soptippen och att det har varit mer eller mindre kostnadsfritt att inreda det gör ju bara saken ännu bättre.

Jag tror på återbruk, jag tror på renovering och jag skulle vilja påstå att jag faktiskt också drar ett strå till stacken gällande miljöfrågor genom att återvinna och se värdet i mer eller mindre gamla möbler som kommer till användning.

Biblioteket levererar

Så länge jag kan komma ihåg så har jag älskat böcker. Redan som riktigt liten älskade jag magin i böckernas värld. Den dagen jag fick mitt egna lånekort på biblioteket var en STOR dag i mitt liv. Och det användes flitigt. Otaliga är de gånger jag cyklat till biblioteket och fyllt cykelkorgen med böcker.

Sedan dess har biblioteket varit ett av de första ställena jag lokaliserat när jag flyttat till en ny ort och länge var det min största källa till läsglädje.

Men av någon anledning så har jag under åren gått från att låna böcker till att köpa dem. Och bokhyllan har blivit välfylld. Varför det blev så vet jag inte riktigt, men en av orsakerna kan vara ren otålighet - böckerna finns ofta att köpa innan de finns att låna och det är inte heller alltid så att böckerna jag velat läsa ens har funnits att låna.

I min nya "medveten konsument anda" har jag dock bestämt mig för att ändra på detta och återigen bli en flitig besökare på biblioteket. Jag menar, vad finns det att inte gilla med att få läsa bok efter bok alldeles gratis?

Det här med väskor va...

Enligt modemagasin,  chica bloggare, fashionistas, designers och så vidare behövs det minst en ny väska för varje säsong. Eller ännu hellre för varje tänkbar outfit i olika stilar och förståss en i varje färg.

Och jag har köpt hela konceptet. Jag är väskoman, jag älskar väskor. Faktum är att jag inte ens tänker försöka att räkna antalet väskor jag har köpt och ratat under min livstid - för om jag gör det inser jag nog att om jag istället sparat alla pengar jag lagt ut på väskor hade jag varit en rik bitch! Och det vill jag inte gärna drömma mardrömmar om resten av livet. ;)


Detta är bara de allra senaste väskorna som jag rensat ut ur garderoben för att försöka sälja via FB. Som om det inte vore nog med dem så har jag dessutom ytterligare sju väskor som jag har stoppat tillbaka in i garderoben. Av alla dessa är det förståss bara EN jag använder. De andra är "utifall att väskor".

Nu har jag bestämt mig för att en gång för alla göra upp med mitt missbruk av väskor. Det blir inte en enda ny väska i min garderob detta år! Inte som jag köpt själv i alla fall...

Köpstopp?

Jag har infört ett köpstopp för mig själv under en månads tid (februari) och tänkte förklara det här med KÖPSTOPPET och lite hur jag tänker om det:

Det handlar inte om att "straffa" mig själv. Men allvarligt, det får en verkligen att tänka över sin konsumtion och "behovet" av materiella ting. Det handlar ju inte om att jag aldrig mer kommer att köpa nåt utan om att lägga mer eftertanke inför varje inköp.

Att fundera på om jag verkligen behöver en ny pall när jag har en som jag med enkla medel kan fixa till med lite färg o fantasi. Den där fula lila ljusstaken, behöver jag verkligen köpa en ny? Eller kan den bli snygg med en ny färg?

Alla prydnadssaker som jag tycker är fina på affären men som sen hamnar i ett skåp för att de inte riktigt passade in, hade jag köpt dem om jag verkligen funderat över mitt inköp? Måste jag köpa böcker direkt de kommer ut, eller kan jag vänta tills de finns att låna på biblioteket?

Det här är ju heller inte nåt jag kom på så där bara utan det ligger mycket funderingar bakom. Jag har fört bok över alla mina inköp - stora som små - och insett att jag följer samhällets norm om att konsumtion är bra och ska uppmuntras. Jag har också följt upp de där inköpen och en hel del hamnade i ett skåp, de impulsköpa kläderna (på rean) passade inte ihop med nåt annat i min garderob och användes aldrig, lampor och mindre möbler hamnade på second hand butiken efter ett tag. Osv.

Jag började med att tänka mig en månad med totalt köpstopp, men har insett att jag vill förändra hela min livsstil och inte vara en konsumtionsslav. Det blir inte lätt, ibland trillar jag säkert dit MEN jag hoppas att jag så småningom verkligen ska ha lyckats filtrera bort de där impulsiva och ogenomtänkta inköpen.

Självklart behöver jag liksom alla andra ibland köpa nya kläder, skor och allt möjligt annat och självklart ska jag kunna göra det. Men att tänka på saken och fundera på "behöver jag verkligen..." kan ju bara vara positivt.

(Bonusen är ju också att jag kan spara pengar på det!)