Köpstopp?

Jag har infört ett köpstopp för mig själv under en månads tid (februari) och tänkte förklara det här med KÖPSTOPPET och lite hur jag tänker om det:

Det handlar inte om att "straffa" mig själv. Men allvarligt, det får en verkligen att tänka över sin konsumtion och "behovet" av materiella ting. Det handlar ju inte om att jag aldrig mer kommer att köpa nåt utan om att lägga mer eftertanke inför varje inköp.

Att fundera på om jag verkligen behöver en ny pall när jag har en som jag med enkla medel kan fixa till med lite färg o fantasi. Den där fula lila ljusstaken, behöver jag verkligen köpa en ny? Eller kan den bli snygg med en ny färg?

Alla prydnadssaker som jag tycker är fina på affären men som sen hamnar i ett skåp för att de inte riktigt passade in, hade jag köpt dem om jag verkligen funderat över mitt inköp? Måste jag köpa böcker direkt de kommer ut, eller kan jag vänta tills de finns att låna på biblioteket?

Det här är ju heller inte nåt jag kom på så där bara utan det ligger mycket funderingar bakom. Jag har fört bok över alla mina inköp - stora som små - och insett att jag följer samhällets norm om att konsumtion är bra och ska uppmuntras. Jag har också följt upp de där inköpen och en hel del hamnade i ett skåp, de impulsköpa kläderna (på rean) passade inte ihop med nåt annat i min garderob och användes aldrig, lampor och mindre möbler hamnade på second hand butiken efter ett tag. Osv.

Jag började med att tänka mig en månad med totalt köpstopp, men har insett att jag vill förändra hela min livsstil och inte vara en konsumtionsslav. Det blir inte lätt, ibland trillar jag säkert dit MEN jag hoppas att jag så småningom verkligen ska ha lyckats filtrera bort de där impulsiva och ogenomtänkta inköpen.

Självklart behöver jag liksom alla andra ibland köpa nya kläder, skor och allt möjligt annat och självklart ska jag kunna göra det. Men att tänka på saken och fundera på "behöver jag verkligen..." kan ju bara vara positivt.

(Bonusen är ju också att jag kan spara pengar på det!)